Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?

Ja, det är en jättebra fråga. Jag har precis läst ut en bok med den titeln av hjärnkirurg Nisse Simonsson som jag för övrigt hade förmånen att lyssna på som föredragshållare i Sundsvall för några veckor sen - jag säger bara WOW vilken talare. Boken har så mycket tänkvärdheter så det vore synd om inte alla människor fick möjligheten att läsa den, för ibland behöver vi skakas om lite för att komma i andra tankebanor. För visst är det lättare att gå på redan upptrampade stigar men så mycket roligare att hitta nya vägar som är outforskade.

Jag började ju min "medvetna livsstil" härom veckan med målet att minska i vikt, något som tyvärr inte gått med någon större lycka i den meningen att vågen visar på det (vilket självklart känns som en besvikelse). Men jag är så stolt för min ståndaktighet och ser det som en enorm seger, sist idag avstod jag från jordgubbstårta på jobbfikat utan någon känsla av att jag "missar något". Men om sanningen ska fram så undrar jag om LCHF är något som kanske inte passar min kropp?, men det passar ju MIG! Är det inte typiskt så säg, jag hittar en metod som jag trivs fantastiskt bra med och inte ser några svårigheter med - ja, då funkar den inte på mig :-(
Tack o lov så är jag envis av mig o tänker minsann försöka ett tag till - för jag mår ju så bra! Å händer det inte någonting inom några veckor så jag ta mig en funderare, kanske ska jag kontakta en dietist e dyl för att få lite tips o råd, vi får se...

Dagens medvetna val

• Efter varje uppförsbacke kommer en nerförsbacke - jag hoppas sååå att min kostförändring kan ge några positiva viktresultat, skam den som ger sig - inte jag iaf!