Den perfekta dottern

Ja, så tänker jag alltid att jag ska vara när jag åker och hälsar på mina föräldrar - denna gång ska jag va den där dottern som alla föräldrar vill ha! Men bara genom att jag sätter den pressen/förväntan på mig själv så brukar det faljera nästan från början. Det finns helt klart en anledning till varför man flyttar hemifrån och gör man sen som jag, nämligen flyttar 30mil, så innebär det att jag måste "flytta hem" igen varje gång jag ska hälsa på mina föräldrar. Att bo tillsammans under samma tak = att det blir vissa påfrestningar, tyvärr! Att bo i en småstad där alla vet allt om alla är något som jag valt bort och som jag nu kan se som ett irritationsmoment när jag återvänder, jag vet att de av största välvilja och omtanke vill berätta allt om alla som jag känner (eller borde känna till) - men tänk, jag är faktiskt inte intresserad av att grannen har besök eller av att Kalle på macken köpt ny bil...tålamod, tålamod, tålamod!
Jag älskar mina föräldrar för de de är, men ibland blir det bara lite väl mycket - precis som jag själv har en tendens av (usch, hemska tanke när man upptäcker alla likheter (läs ovanor) med sina föräldrar). Detta besök har varit jättetrevligt och vår sista dag blev underbar, mamma o jag improvisationslagade mat ihop, pappa grillade glatt och vi skojade och hade det jättetrevligt när vi åt och det kändes bara sååå härligt. Att åka ifrån dem med den härliga känslan vara så underbart och jag längtar redan till nästa gång vi ska dit!

Dagens medvetna val

• Att jag bidragit till min älskade pappas ändrade kostval genom att berätta om LCHF och han konstaterar nu efter ca 1 månad att han mår mycket bättre i sin diabetes - vilken vinst både får han och mig!