Ett passande avbrott!

De sista dagarna har jag varit på ett par olika konferenser ... o jag inser att det var precis vad jag behövde just nu. Att träffa människor från samma "arbetsvärld" men inte samma arbetsplats är grymt givande och att dessutom få miljöombyte i den sista tidens turbulens var så väbehövligt och bra för mig, perspektivet på allt börjar infinna sig och det känns bara bra.

En sak som gör att jag verkligen ser det jag har och verkligen uppskattar det är när en nära vän just nu mår väldigt dåligt och jag inser att jag deppar pga av ett jobb - pinsamt, otroligt pinsamt. Återigen slår det mig att allt har en mening, att någon ska må dåligt är verkligen inget jag önskar men att jag får vara den som "finns där" när det blir jobbigt, axeln att gråta på gör ju faktiskt att jag "nyktrar till" i min självömkan. Inför det känner jag tacksamhet och inser åter igen vad lycklig jag är för alla liv jag får var en del av, vänskap och kärlek är bara så underbart!