Ja, det finns många ord som beskriver min uppfattning om mig själv idag och jag blir så ledsen. Som jag skrev för ca 1 månad sen så hade jag ett möte med mina chefer om min arbetssituation (en situationen jag inte är helt tillfredställd med), då inget har hänt sedan dess och jag är en person som mår dåligt av tystnad så frågade jag idag via mail (kanske inte det bästa sättet att kommunicera, jag vet) vad som händer? Svaret jag fick tolkade jag som en riktig käftsmäll och luften gick tvärt ur mig, jag blev ledsen, besviken, arg, uppgiven och allt på en och samma gång! Några timmar senare när den värsta stormen lagt sig kontaktade jag min närmsta chef (som är den bästa chef man kan tänka sig) och fick förklarat för mig att det faktiskt inte är så illa som jag läst det. Nu snurrar det i huvudet, vad är det som händer, är jag bara lättlurad för att vara kvar eller kommer det bli den förändring som jag vill ha!?!? Ja, det står skrivet i stjärnorna....å jag blir så frustrerad, ja fruktansvärt frustrerad över att inte veta vilket ben jag ska stå på? Det enda jag är säker på är att gårdagens medvetna val om att faktiskt dra ner på takten är det enda rätta, sen får tiden utvisa resten...
Dagens medvetna val:
- att försöka leva efter min egna devis - det är faktiskt bara ett jobb!
Hoppas det känns bättre nu och du fått lite mer respons. Modigt av dig att tag i saken. Jag har bestämt att prata allvar med min chef och lägga alla korten på bordet.
SvaraRadera