Från rött till grönt...

...ja, så känns det just nu -ja, mitt batteriläge alltså!
De sista veckorna har mitt batteri blinkat rött och signalerat att det är hög tid för laddning, men jag har bara inte hittat laddaren - fruktansvärt frustrerande. För första gången någonsin så tog jobbet över mitt liv, vilket resulterade i att alla (och nu menar jag ALLA) tankar kretsade runt jobbet, det var svårt att sova, trycket över bröstet var olidligt och jag kände mig bara så himla sårbar - usch! Att vara i kris är jättejobbigt, jag upplevde det som att sitta i en snurrande karusell och ingen lyssnade på när jag ropade att jag ville stiga av.

I dessa stunder är det så härligt att se vad som händer i min omgivning, blotta tanken på vilket fantastiskt skyddsnät jag har att falla i - det är bara sååå underbart, tryggt och rörande. Åter igen så kan jag konstatera att mitt behov av vänner är oändligt stort och jag är otroligt lycklig/tacksam för alla dessa underbara människor - TACK!

Att känna att jag nått en vändning är jätteskönt, jag är långt ifrån tillbaka ... men jag är på väg...och jag kan tydligt se vad jag kan lära mig av detta, återigen en lärdom om livet!